Ur din kärlek flödar tillvaron

Bön inför första söndagen i trefaldighetstiden, utifrån Psaltaren 66:5-12

Gud, din kärlek är stor, ur den har vi alla fötts, 
grässtrået, elefanten, människobarnet och stjärnstoftet
Ur din kärlek flödar tillvaron
i barmhärtighet, nåd, omsorger, kreativitet
Du Gud, gjorde livet möjligt
Du Gud, gör livet möjligt
Mitt i det svåra spirar liv
Mitt i krigets fasor ger du människor mod
en dag till, ett steg till, bit för bit
Sorgens tyngd lättar, en stund i taget,
en stund till

Gud, du vakar över din värld,
över allt detta goda
men också över ondskans verkningar
Du vakar – också när upprorsmän reser sig mot dig
och mot det goda livet, i egna självupptagna syften
Gud, låt vår lovsång ljuda
fånga hoppet, det trotsiga
ge kraften att välja annat än ont, annat än ständigt mig själv, 
ge kraften att välja det som bygger och skapar,
så som du Gud skapat allt ur din kärlek
Vi lovsjunger dig, envist, med munnar, kroppar, hjärtan,
också när mycket talar emot

Du livets Gud, ytterst är allt liv ditt
Därför får vi lita på att det ligger i din hand och 
att du i det yttersta, inte låter oss slinta,
mer än att slinta in din kärlek
Låt den kärlek vi var och en fått förmågan att göra
låt den bära, när livet prövas – här och nu och evigt
Du gav oss ansvaret att vara fria
Vi erkänner och ber om förlåtelse för
de tillfällen när vår frihet skadat andra
För oss ut i en frihet som inte är destruktiv
Gör oss fria att förlåta och vara barmhärtiga
Gör oss fria att forma
det goda liv som du gett oss 

Amen