Pugh och Elisabeth
När något förfärligt händer i en by, bygd eller stad så säger de flesta som intervjuas i media: Jag trodde aldrig att något sånt skulle hända här!
Ett tag tyckte jag att det var lite korkat. Där människor finns händer ibland förfärliga saker. Men sen började jag tänka att det ligger något fint i detta sätt att uttrycka förvåning. Det berättar om en stor tillit och tro på det sammanhang där man lever. Ja, en tillit till människorna omkring. Vi tror gott om varandra – ofta ofta.
I förra veckan slogs jag av tanken att det kanske finns en parallell här till uttrycket: Jag är inte religiös men… – och så något svar om en högre makt, eller något liknande. Ofta uttrycks det just i sammanhang där bönen kan kännas som enda utvägen ur förtvivlan, eller motsatsen. Något förunderligt stort och kärleksfullt har hänt som inte går att förstå fullt ut, något som förändrar livet.
Det som fick in mig i den här tanketråden var ett möte i min hjärna mellan musikern Pugh Rogefeldt och ledarskribenten på Dagen, Elisabeth Sandlund. Nu ska sägas att jag varken lyssnat särskilt mycket till Pugh Rogefeldt och inte heller prenumererat på tidningen Dagen, även om jag då och då läser den och Elisabeth Sandlunds kommentarer.
Nåväl: Pugh och Elisabeth. Mötet i min hjärna förra veckan.
Andliga sånger på P2 har blivit en vana för mig. Där dyker det upp både det ena och det andra. Pugh dök upp i programmet från 23 oktober där jag fick veta att han drabbats av sjukdom och avslutat sin karriär med en tolkning av psalmen Klippa, du som brast för mig. I Pughs tolkning heter den Fasta klippa och har en språkdräkt jag gärna sjunger med i. I en kommentar säger han, som så många i vårt land: Jag är inte religiös. Jag har respekt för hans definition.
Samtidigt som denna fina tolkning dök upp för mig läste jag en krönika av Elisabeth Sandlund där hon ville bredda frikyrkors oro över unga som inte längre är kvar i kyrkan till att se bredare. Krönikan publicerades den 31 oktober men är stängd. Här ett citat:
“Jag har i mer än tjugo år tjatat om att det finns en annan, mer svårgripbar, trend vid sidan av all nedstämmande statistik. Och jag håller fast vid att det under ytan pågår en påkristning i Sverige, när människor trevande och försiktigt utan att veta riktigt hur de ska bete sig söker sig mot en kristen tro. Deras okunnighet är ofta monumental. Det är en utmaning men också en möjlighet. För det man inte vet så mycket om har man heller inte så många fördomar om.
Ja, vi ska anstränga oss så att unga vuxna inser meningsfullheten av att finnas kvar i församlingen och att successivt växa i tro. Men vi måste också se till att hitta vägar till de andra, de som aldrig fick chansen när de var unga. Eller som, i likhet med mig själv, aktivt tog avstånd från Gud, kyrka och tro i tonåren.” (Elisabeth Sandlund, Dagen 31 oktober 2022)
Jag tror, som Elisabeth Sandlund, att det finns mycket tro och tillit hos människor. Detta ska vårdas, bekräftas och uppmuntras. I det mänskliga finns så mycket erfarenhet som kan fördjupas genom kristen tro. En del söker andra vägar och all respekt för det. Men den kristna livstolkningen är ju just en mänsklig tro på en Gud som kommunicerar sig också genom att bli människa. (Teologiskt kallas det inkarnation.) Ibland säger vi att det handlar om en Gud som inte långt borta från någon, utan där, inom oss. Är det det som gör sig påmint när så många säger: Jag är inte religiös men…
Så möts de i min hjärna, Pugh och Elisabeth.
Och jag skulle vilja säga till Pugh: Du kanske inte är religiös men möjligen kanske du ska fråga dig om du är kristen. Fasta klippan, genom död och uppståndelse – du är ju inte ensam. Och du Elisabeth – tack för att du skiftar fokus från det självupptagna interna. Vi behöver mötas och samtala oavsett etiketter som religiös eller inte religiös, kristen eller inte kristen, eller vad det nu är. Den här polariseringen som går genom teologi, tro, politik – hur mycket ska den få rasera innan vi möts i respekt för varandras tro och åsikter, i respekt som innebär samtal och inte omvändelsetryck eller hånfullhet. Det är ju spännande att vara människa!
Pugh – vilka frågor vill du ställa mig, en något äldre frikyrkopastor som levt sitt yrkesliv i kyrkans hägn? Och du Elisabeth – vad undrar du om min teologi och mina försök att vara mindre tydlig än vissa skulle önska, bara för att jag tror på en levande Gud och en levande teologi? Eller, du kanske har en helt annan fråga?
Ulla Marie Gunner
Här kan du läsa mer om Pughs avsked till musikkarriären.
Här finns texten till Fasta klippa
Denna text skulle jag vilja läsa i Sändaren!
Så klokt och bra formulerat!
Har du tänkt/skulle du vilja pröva det?
Hej Anna! Såg inte dina kommentarer förrän nu. Påminnelsen hade hamnat i skräpposten tyvärr.
Du får gärna tipsa Sändaren om du vill. Jag har erbjudit mig tidigare men inte fått respons så själv avvaktar jag. Glad att du tyckte om texten! Det är så viktigt att se att människor i olika sammanhang kan mötas – om det bara sker!
Som du UllaMari sa i vårtalet på Koviken igår. Det är viktigt att se nyanserna och inte bara se allt i svart eller vitt.
Vet du om Elidabeth Sandlund läst din text ?Nu när du inte längre kan få feedback från Pugh?